Man ska aldrig tro att det aldrig kommer att hända dig - för plötsligt händer det dig..
Ikväll vid 6 åkte jag hem till Joel för att hämta min tröja och sedan vid nio åkte jag hem igen. Det kan ha varit min värsta hemresa någonsin. Jag förstår nu varför alla mammor och pappor hela tiden säger "Var försiktiga, det kan hända saker" - ni vet det där som man ALLTID får höra. Men jag kan erkänna att jag har bara "jaja, saker händer men att det kommer hända mig är väl en på tusen liksom". Ikväll då så åkte jag till centrum och jag kom dit en kvart innan bussen skulle åka, men bussen stod redan där så jag tänkte att jag kunde gå på. Men när jag kommer närmare står det tre killar, runt 17-18 års åldern (jättePACKADE), precis utanför bussens dörrar så jag stannar några meter bort och väntar. Jag stängde av musiken jag hade i öronen för jag fick en konstig känsla av dessa killar.
Plötsligt hör jag ena killen vissla och vinkar åt mig att komma men jag står kvar och ba; Bitch please, jag tänker verkligen inte gå till er. Precis då kommer en tant och ena killen frågar med världens fylleröst "Ska du på denna buss?" och tanten säger ja. Och går på. Jag tänkte då, kan hon gå på, kan jag. Jag går dit och ena killen kollar på mig alltså iakttar varenda rörelse jag gör, kollar på varje detalj på min kropp. Jag kände hur hjärtat började dunka fortare och fortare, hårdare och hårdare. När jag går förbi och ska gå på bussen hör jag hur en av killarna säger "Schysst brud hon är alltså, henne skulle man ju vilja ******, och framförallt känna på den där jävla *****. Man går ju igång ju" Och jag blev så rädd och chockad när jag hörde det så allt bara blev svart nästan.
Jag sätter mig ned på ett av sätena och så ser jag killarna kliver på bussen och min första tanke var; VAFAN!! Otippat nog sätter dom sig bakom mig och skriker och visslar så tillslut byter jag plats. Och det jag inte märker är att dom följer efter och sätter sig bakom mig igen dock sätter sig ena killen bredvid mig denna gång. Jag tittar ut genom fönstret, vill egentligen börja gråta, men sitter och tittar ut då killen börjar prata med mig. Men jag svarar inte. Tyst som en mus är jag.
Medan jag tittar ut genom fönstret kan jag se i ögonvrån att killens hand åker nedåt och tillslut känner jag hans hand på mitt lår och han drar den sakta uppåt. Jag hinner inte ens tänka, jag slår och försöker knuffa bort honom men då försöker han att börja pussas och skit. Det var verkligen som i en film - Jag slår till honom, en riktig bitch-slap i facet och puttar undan honom och går fram till chaffören. Jag berättar lite hastigt om vad han gjort eller försökt att göra. Jag stod med honom resten av vägen hem. Medan jag stod bredvid chaffören var jag så rädd att killarna skulle gå av där jag skulle gå av och följa mig genom skogen.. Så jag gjorde upp en liten plan i mitt huvud hur jag skulle göra om dom skulle gå av vid min busshållsplats. Men som tur var, gick dom av två stationer innan mig. Puuuh!
När jag gick av bussen sen, skakade jag. Det går inte ens att beskriva. Från och med nu kommer jag alltid att vara uppmärksam när man åker hem på kvällen och jag kommer sluta upp med att vara så naiv. Det här bevisar ju på att det kan hända mig också. Tänk vad som skulle kunnat ha hänt om han blev mer aggressiv, eller arg eller aaa, jag hade ändå tur med att jag kom "undan" med det så lätt. Må du veta vad som annars skulle kunna ha hänt.
Godnatt! Nu ska jag kolla på "Love and other drugs" och komma på andra tankar.
/madde
Men det som chockar mig mest av allt med denna upplevelse är att ingen på bussen gjorde eller sa något, okej det var endast en tant på bussen men hon kunde väl ha reagerat?!?!
Kommentarer
Trackback
