jobbigt

på riktigt, jag saknar tiden då mitt enda problem var rädslan för att mamma och pappa skulle glömma att hämta att mig på förskolan, tänk vad enkelt allt var! Jag tänker på de så fort jag ser ett litet barn, varför är dom så glada jämt för??!! vill bara gå fram till dom och säga att en dag kommer livet bli jobbigt, jag vet, glädjedödare, men vafan


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0